Sveriges Rödkulleförening - hjälp oss bevara ett Svenskt kulturarv

 

Rödkullan historiskt sett

Äldre rödkulla ko

Rödkullan är en av våra få kvarvarande gamla svenska lantraser som förr var mycket vanliga i Dalarna och angränsande landskap och ner mot västkusten.

 

Det första omnämnandet av rödkulliga kor är en hänvisning 1842 till blekröda kulliga kor i Västergötland.

 

1895 omtalas Rödkullorna i Svärdsjö av premieringsnämdens ordförande Carl Bogren för att vara enhetliga och har överraskande goda kroppsformer och stor­lek, vilket tyder på att de funnits länge på orten.

 

Omkring 1910 "upptäcktes" rödkulIerasen ungefär samtidigt i Svärdsjö, i Bohus­län och på bergmansgårdarna kring Falun.

 

1912 erkänds rödkullan som ren ras och en avelsförening bildades. En av entusi­asterna MW Rhedin, skänkte 10 000 kr till uppläggande aven stambok och bil­dade den s k Rhedinska stiftelsen för " främjande av rödkulleaveln". Tjurar av Svärdsjöras började spridas och avkomman blev ofta mycket bra.

 

Mot slutet av 1930 talet fanns det ca 30 000 djur, utbredda över Dalarna, delar av Bohuslän, Dalsland, Värmland, Närke, Västmanland, Hälsingland, Gästrik­land, Uppland och Stockholms skärgård.

 

På 1940 och 1950-talet, fick man problem med inavel p g a att antalet tjurleve­rantörer minskade, det avhjälptes genom import från den västfinska rödkullera­sen.

 

Det fanns ca 4000 rödkullor i Dalarna då seminverksamheten startade på 1960­talet. 140 föreningstjurar ersattes med 6 st seminljurar. Man förstår lätt vilka in­avelsproblem det resulterade i och att många kände sig tvingade att seminera med SRB- sperma. Dessutom blev avkomman ofta mycket bra mjölkdjur (p g a den sk korsningseffekten ) och den renrasiga rödkullan korsades mycket snabbt bort.

 

1938 slogs Rödkullan samman med fjällrasen till SKB (Svensk Kullig Boskap). Någon större blandning av raserna blev det dock aldrig.

 

I slutet av 70- talet slog Karl- Gustav Hedling i Orsa larm. Då fanns det endast 23 rena rödkullor kvar! Innan intresset att bevara denna gamla ras började spri­da sig på allvar hann antalet renrasiga rödkullor sjunka till endast 18 st kor och l semintjur (13 Linus).

 

Rhedinska stiftelsen bekostade frysning av några hundra doser efter tjurarna Olle och Pelle från den enda rena besättningen av svensk svärdsjörödkulla. Olle såldes till Kolmårdens djurpark som också köpte in några hondjur. 1979 köpte Rhedinska stiftelsen in en kalv (1 Pompe) efter en högmjölka ko född 1957 med härstamning från Gagnef. Ca 1000 spermadoser frystes in efter honom.

 

1981 tog K G Hedling in de första västnorska rödkullorna till Sverige (det fanns endast ca 75 st kvar i Norge, från att IS år tidigare ha funnits ca 200 000 djur) och samtidigt importerades sperma ftån de tre västnorska tjurar som fanns kvar (764 Torland, 765 Fripan och 766 Mildbas).

 

1982 importerades en besättning från en av de sista ägarna av östnorsk rödkulleras i Sarpsborg, Norge, som då var på väg att säljas till slakt.

 

Kort därefter upptäcktes en obesläktad besättning av östnorsk rödkulla- Skedsmokorset, Norge.

 

Idag (1999) består rasen av ca 450 renrasiga hondjur (var av ca 60 st med ren svensk härstamning) och ett tjugotal tjurar i semin.

 

Copyright © All Rights Reserved - Sveriges Rödkulleförening 2015