Sveriges Rödkulleförening - hjälp oss bevara ett Svenskt kulturarv

 

Avelsplan

Plan för avel med mjölk- och köttboskap av rasen svensk Rödkulla

Rasen svensk Rödkulla (RK)

 

Rödkullan erkändes officiellt som ras år 1912. Under delar av 1930-talet fanns det omkring 30 000 rödkullor, utbredda i stora delar av Mellansverige och söderut till i höjd med södra delen av Bohuslän.

 

År 1938 slogs rasföreningarna för rödkulla och fjällras samman och resultatet av detta blev en ny förening som benämndes Föreningen för Svensk Kullig Boskap (SKB). Fortfarande fanns det dock framsynta djurägare som värnade den renrasiga rödkulleaveln. Under 1950-talet hade dock antalet rödkullor minskat så kraftigt att man fick problem med tjurrekryteringen. Detta avhjälptes tillfälligt genom import av tjurar från den västfinska rödkullerasen.

 

I slutet av 1970-talet hade antalet rödkullor minskat katastrofalt och resterna av rasen uppgick enligt en inventering 1977 till endast 23 hondjur. Innan intresset för rasen började öka 1979 fanns endast 18 hondjur kvar. I detta läge gick Rhedinska stiftelsen in och bekostade spermasamling på två tjurar, Pelle och Olle samt köpte in en tjurkalv, Pompe som sedermera spermasamlades på Nordavel. 1981 importerades ett antal hondjur och sperma efter tre tjurar av den västnorska rödkullerasen. 1982 importerades en hel besättning östnorsk rödkulla. Under 80-talet och tidigt 90-tal samlades sperma i fält från ett antal tjurar i samarbete med Elitsemin. Flera tjurkalvar köptes också in till Nordavel och spermasamlades där. På senare år har ett antal tjurar spermasamlats på Alebäck, samt ett mindre antal i numera Viking Genetics regi.

 

Den slutgiltiga bekräftelsen på att rödkullan var en egen ras kom 2004 då Jordbruksverket åsatte rasen en egen raskod (40)

 

Antalet rödkullor i Sverige har under de senaste 10 åren stadigt ökat fram till år 2012. Därefter har en liten tillbakagång skett av antalet djur. 2014 fanns ca 1600 hondjur och under 2015 har det fötts drygt 700 rödkullekalvar. Förutom privattjurar finns 70 semintjurar för allmän användning och eller i genbank.

 

Sveriges Rödkulleförening

 

Avelsföreningen för djurägare med rödkulla bildades år 1912. Efter sammanslagningen av rasföreningarna för rödkulla och fjällras till SKB år 1938,utgjorde rödkulleföreningen en avdelning inom SKB-föreningen. 1984 upphörde detta samarbete och föreningen Sveriges Rödkulleförening bildades. Arbetet har sedan dess inriktats på att bevara och öka intresset för rasen i landet.

Föreningen har i samverkan med olika aktörer sedan 80-talet sett till att samla och i genbank lagra sperma från lämpliga handjur. Antalet rödkullor i landet och spermatillgången från olika tjurlinjer bedöms nu vara så stor att någon import av västfinsk och västnorsk rödkulla inte längre är aktuell. Föreningen har beslutat att endast djur som är anslutna till officiell härstamningskontroll, vilken för vår del även benämns ”Huvudavdelningen av stambok för Svensk Rödkulla” skall ingå i Riksstamboken för rödkullor.

 

Medlemskontakt sker genom vår medlemstidning ”Rödkullan” vilken utkommer med 4 nr/år samt med vår aktuella och informativa hemsida: www.rodkullan.se.

 

Identifiering och registrering av djur

 

Identifiering och registrering av djur skall ske enligt de regler som finns i Statens Jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2007:12) om märkning och registrering av nötkreatur samt de kompletterande regler för härstamningsregistrering och faderskapsbestämning som gäller för officiell kontroll.

 

Rasens kännetecken

 

Rödkullan är en hornlös mjölkras, som med fördel även används i extensiv köttproduktion på grund av dess höga köttkvalitet. Endast lösa hornnabbar får förekomma. Färgen är röd i olika nyanser, oftast helröd, men vita tecken förekommer såsom vitt juver, stjärn, strumpor, vitt huvud (s.k. hjälmighet) samt brokiga djur. Sidighet är däremot inte rastypiskt och därför inte godkänt.

 

Kännetecknande för djur av rödkullerasen är ett livligt temperament, ett gott lynne, god hållbarhet, starka ben och klövar, god fruktsamhet, lätta kalvningar, goda modersegenskaper och, så vitt man idag känner till, frihet från ärftliga defekter.

 

Levandevikten på kor varierar mellan 400-650 kg och mjölkproduktionen ligger vid goda betingelser på ca 5500 kg /år och är bäst lämpad i produktion med hög grovfoderandel.

 

Slaktvikterna varierar mellan 200-300 kg på kviga/ko/stut, och på tjur upp till 400 kg.

 

Rödkulledjuren är mycket goda betesdjur. De visar stor köldhärdighet och kan med fördel vistas ute även under den kalla delen av året om miljöförhållandena i övrigt medger detta.

Avelsmål

 

Målsättningen för aveln är att bredda avelsbasen och att säkra de viktiga egenskaperna för mjölk- och köttproduktion. Aveln skall inriktas mot friska och sunda djur med gott lynne och med en för rödkullan typisk karaktär och utseende (svensk-östnorsk typ).

 

Så många rödkullor som möjligt behöver ingå i avelsarbetet eftersom varje djur har en unik genuppsättning. Så många kvigor som möjligt bör få möjlighet att kalva åtminstone en gång. Utgallring bör om möjligt endast ske av djur med negativa egenskaper eller defekter. Exempel på detta kan vara lynnesfel, eller juver- eller spenform som försvårar mjölkning eller kalvens möjlighet att dia från juvret.

 

Avelsarbetets genomförande

 

Rasens fortplantning baseras på naturlig parning och på artificiell insemination.

Andra former av artificiell fortplantning eller hjälp till fortplantning (t.ex. överföring av embryon) är inte tillåten.

 

Bevarandet sker i huvudsak in situ , men i samarbete med Jordbruksverket sker c:a vart tredje år en spermasamling av två till tre tjurar för ex situ bevarande i frysta genbanken. Urval av tjurar till denna samling sker dels på härstamning, men till tjurmödrar skall väljas kor med för rasen betydelsefulla egenskaper.

 

En för vårt avelsarbete, betydelsefull undersökning av genetiskt variation av betydelse för mjölkkvalitet i Rödkullerasen har genomförts i samarbete med SLU, Jordbruksverket och Svensk Avel.

 

Samtliga semintjurar testades med avseende på mjölkproteingenerna beta-kasein, kappa-kasein och beta-laktoglobulin samt ytterligare två gener av betydande effekt på mjölkens sammansättning och kvalitet nämligen ”räkgenen” FMO3 och ”fetthaltsgenen” DGAT1.

 

Denna undersökning kan användas i de fall djurägare till mjölkande rödkullor

önskar ha en möjlighet att förbättra sin besättning avseende anlag för

exempelvis högre ostutbyte, i det fall man har en småskalig mejeriproduktion på exempelvis fäbod. Man kan även ta hänsyn till denna undersökning vid val av nya semintjurar, och i mån av ekonomiska möjligheter även provta tilltänkta semintjurar.

För att underlätta för medlemmen/djurägaren vid försäljning, köp samt byte av djur har föreningen en mycket uppskattad Livdjursförmedling, med en förtroendevald kontaktperson. Annonsering sker i vår medlemstidning och på vår hemsida.

 

2006 fastställdes stamboksföringsregler för nötkreatursrasen Svensk Rödkulla (RK). Reglerna består av två avdelningar där den första ”Huvudavdelningen av stambok för Svensk Rödkulla” överensstämmer med bestämmelserna i officiell härstamningskontroll, och den andra avdelningen ”Riksstambok för Svensk Rödkulla” till vilken kan föras djur som uppfyller kraven i huvudavdelningen samt de rasvisa krav, t.ex. högre krav på rasrenhet, som beslutas av styrelsen för Sveriges Rödkulleförening (huvudmannen).

 

Föreningen har även ett eget härstamningsregister sedan ca 30 år tillbaka, f.n. är ca 4700 djur registrerade, för att på ett korrekt sätt kunna följa släktskaps-

förhållanden och därmed ha kontroll över och i möjligaste mån förhindra inavel.

Registret har även betydelse som historik . Säkerhetskopieringen sker automatiskt i systemet och kopiorna bevaras i bankfack och brandsäkert kassaskåp.

 

För att ytterligare säkra en effektiv framtida avel är målsättningen att:

 

1.eftersträva största möjliga genetiska variation i urvalet av tjurar. Detta innebär att avelstjurar bör rekryteras efter största möjliga antal tjur- och moderlinjer. Privattjurar är godkända för avel om de fyller de krav på rasrenhet som föreningen bestämmer.

2.fortsätta att uppmuntra användningen av privata tjurar.

3.alla djur inom rasen skall vara anslutna till officiell härstamningskontroll.

 

4.vidta åtgärder som underlättar för och motiverar djurägarna att arbeta för avelsmålsättningen.

5.kontinuerligt informera om avelstjurar och lämpliga parningar.

6.verka för en effektiv och rationell organisation för rekrytering av semin- och andra avelstjurar samt distribution av sperma.

7.föreningen genom gårdsbesök, telefonrådgivning och information i tidskrifter bistår djurägarna med råd om exteriör, avel samt övriga skötselfrågor.

8.vid behov informera och utbilda husdjursföreningarnas personal.

 

Avelsplanen har tagits vid styrelsesammanträde den 2014-09-28 samt reviderats

den 2014-10-09 samt den 2015-11-16 och gäller från 2015-01-01 till och med 2019-12-31.

 

 

Sveriges Rödkulleförening den 2015-11-16

 

 

/Elizabeth Rydström/

 

Ordförande

 

Copyright © All Rights Reserved - Sveriges Rödkulleförening 2015